Skola


Örebropartiet strävar efter att skapa en likvärdig och högkvalitativ verksamhet på samtliga skolor i Örebro. Örebroare ska ha rätten att fritt få välja skola men vi strävar efter en situation där örebroare inte ska behöva känna ett behov av att göra det – då samtliga skolor ska ha högsta tänkbara kvalitet.

Att detta kan vara en skolpolitisk vision säger en del om hur illa ställt det är med svensk skolpolitik, detta var nämligen mer eller mindre en självklarhet i vårt land för 30 år sedan.

Idag är det långt ifrån en självklarhet och det är inte heller något som går att uppnå inom loppet av en mandatperiod – något vi vill vara väldigt tydliga med att poängtera!

Det svenska skolsystemet har blivit så fragmenterat och hoptrasslat att snabba och lätta lösningar omöjliggjorts. 

Örebropartiet är ett kommunalt och regionalt parti. Vi har att navigera i den situation som råder och operera med de verktyg vi har att tillgå på dessa administrativa nivåer. Vi har alltså inte någon representation på riksdagsnivån, något man bör tänka på när man läser detta program. 

Vår skolpolitik i punktform:

  • Mer resurser till skolan
  • Avlasta lärarna genom fler kollegor men även annan skolpersonal såsom elevassistenter
  • Inför särskilda skolenheter för elever som behöver det
  • Alla elever ska kunna erbjudas frukost i skolan
  • Säkerställ näringsrik skolmat och minska svinnet
  • Skolan bör erbjuda hjälp till självhjälp i form av exempelvis stresshanteringsmetoder
  • Inga islamistskolor i Örebro kommun – IS-terrorister ska inte utbilda barn!
  • Skärpta kvalitetskrav på såväl privata som kommunala skolor
  • Skolpengen ska följa eleven
  • Sluta skattesubventionera fristående aktörers handläggningsprocesser
  • Nej till skattefinansierad hyresbonus för fristående aktörer
  • Politisk attitydförändring gentemot våra skolor
  • Långsiktig planering av skol- och förskoleplatser
  • Värna närhetsprincipen!
  • Minska antalet skolpolitiker
  • Återstarta Kilsmoskolan
  • Erbjud skolskjuts till de elever som är i behov av det
  • Låt skolprofessionen göra sitt jobb - politikernas roll är att skapa rätt förutsättningar för att det ska kunna ske

Innan vi behandlar respektive konkret förslag på det skolpolitiska området behöver vi redogöra för hur vi betraktar den övergripande terrängen och de avvägningar som behöver göras.

Om det är någon politisk debatt som präglas av fenomenet ”elefanten i rummet” så är det den skolpolitiska.

Vi har, under 30 års tid, gått från en situation med statlig huvudman och så gott som likvärdig och fullgod utbildning i hela landet till ett fragmenterat och trassligt kaos av olika aktörer och intressen som kommit att stå i konflikt med varandra.

Oavsett vilken del av skoldebatten man påstår sig föra så är kärnan ofta densamma och handlar om hur olika grupper i samhället ska kunna segregera sig från varandra. Det är inte uttryckligen det man pratar om, men det är det man pratar runt.

Till följd av att man under flertalet mandatperioder inte bara avreglerat utbildningssystemet har man också fört en fullkomligt gränslös migrationspolitik med ökända effekter. Denna förda politik är intimt integrerad med den svenska skolpolitikens utveckling.

Förr rådde ingen större efterfrågan på att segregera sina barn – idag är det denna efterfrågan som är själva centrifugalkraften för hur den svenska skolpolitiken utvecklas.

Ändå säger man det sällan rakt ut, men låt oss göra det: Svenskar vill inte att deras barn ska hamna i samma skola som invandrare. Samtidigt finns det stora grupper av invandrare som inte vill att deras barn ska försvenskas.

Det finns givetvis exempel på svenska föräldrar som inte har något problem med att ungarna ska gå i samma klass som invandrarbarn och det finns samtidigt exempel på invandrare som inget hellre vill än att ungarna ska få gå på fungerande skolor med svenska barn, just för att de ska bli en del av Sverige med allt vad det innebär.

Kommunpolitikerna har idag i uppdrag att försöka skapa ett likvärdigt skolsystem i en situation där man inte ens längre kan tala om ett och samma samhälle, i en situation där det de facto råder parallella samhällen.

Det är alltså inte som för något årtionde sedan då den stora striden stod mellan huruvida man skulle ha kepsförbud eller inte. Idag kan fel sorts beslut leda till att dina barn inte lär sig svenska.

Som en intimt integrerad del i allt detta trassel har vi en rad olika sorters privata aktörer som etablerar och driver så kallade ”fristående” förskole- eller skolverksamheter.

De fristående aktörerna skiljer sig enormt mycket från varandra och drivs av olika sorters agendor, men de är alla vinnare på det samhälle där föräldrarna känner ett behov av att segregera sina barn. Om den efterfrågan inte fanns hade de fristående aktörerna antingen förbjudits, då politikerna inte skulle frukta repressalier från väljarna, eller dött ut självmant.

Att allt fler känner ett behov av att segregera sina barn, dvs hålla barnen till den egna gruppen, är varken konstigt och i de flesta fallen är det inte heller fel.

Örebropartiet ämnar inte klandra de föräldrar som, av rädsla för otrygghet eller att barnen inte kommer lära sig språket, vill hålla barnen i skolor där eleverna tillhör den svenska kulturen.

Vi har däremot inget till övers för de invandrade bosättare som tagit sig hit men som nu aktivt försöker hindra sina barn från att ”försvenskas”, dvs de som ämnar etablera parallella samhällen utifrån en kolonial agenda. 

Örebropartiet vill klara av följande saker, samtidigt:

  • Förbättra kvaliteten på samtliga kommunala skolor
  • Införliva fler invandrarbarn in i den svenska samhällsgemenskapen
  • Ta föräldrars och elevers önskan om homogena och trygga skolor i beaktning
  • Bekämpa och motverka vissa invandrares strävan efter att cementera parallella samhällen.

Ingen av ovanstående punkter kan genomföras på ett bra sätt om man inte samtidigt beaktar de andra punkterna. Här krävs en politisk balans och det kan närmast liknas vid ett plockepinn, där man får ta en pinne i taget för att inte riskera att stjälpa alltihop.

Som exempel kan nämnas att om man i teorin stänger alla invandrartäta skolor och blandar upp alla elever – detta i syfte införliva invandrarbarn in i den svenska samhällsgemenskapen. Då faller dock punkt 1 och 3, vi skulle inte få en förbättrad skolkvalitet på samtliga skolor och vi skulle bränna bron till majoriteten av Örebros föräldrar och elever.

Man får alltså jobba stegvis och försiktigt – men ändå målmedvetet.

Nu till våra åtgärder.

Politikers roll i relation till skolprofessionen

Skolan ska inte vara en experimentverkstad för klåfingriga politiker, den ska styras av sin profession. Politikers ideologiska dogmatism har i många fall utgjort ett hinder för att möjliggöra för skolpersonal att kunna genomföra önskade och nödvändiga åtgärder. Politikernas primära roll ska, enligt Örebropartiet, vara att understödja professionen snarare än att lägga sig i verksamheten allt för mycket.

Det innebär alltså att lärare ska känna att de har politikers förtroende och stöd när man ingriper mot stökiga elever eller på annat sätt jobbar med att upprätta ordning i skolan. Till följd av svagt politiskt ledarskap inom skolan är lärare inom de kommunala skolorna oroliga för att ingripa i situationer där det krävs.

Här vill vi se en förändring, där vi tillsammans med personalen identifierar vilken sorts problem vi har att lösa varmed vi som politiker förser personalen med de ekonomiska och/eller juridiska förutsättningar som behövs, inom ramen för det kommunala mandatet.

Skolan är inte en isolerad ö från samhället – Extra personal till skolan!

Många av skolans problem beror inte enbart på skolpolitikens utformning. Skolan påverkas av det samhälle den är en del av.

När sociala problem i samhället ökar tycks det finnas en indirekt förväntan från makthavare att lärare ska vara kapabla att, utöver sitt läraryrke, exempelvis också agera socialtjänst, psykolog, förälder och polis. Istället för att utöka skolans personalstyrka för att kunna bemöta de behov som uppkommit tenderar politiker att hellre utöka antalet arbetsuppgifter för de redan anställda. Situationen blir givetvis ohållbar.

Det ökade trycket på lärarna vittnar om att det inte bara krävs fler lärare, det krävs även andra typer av personal i skolan som kan komplettera och avlasta den redan existerande personalstyrkan. Det kan röra sig om fler kuratorer, elevassistenter eller fritidsledare som kan gå in och komplettera de samhälleliga sociala behov som skolan inte är isolerad ifrån.

Örebropartiet vill också avlasta skolpersonalen genom att stärka de delar av kommunen och regionen som ska handha de problem som skolan i dagsläget tvingas hantera, exempelvis förstärka socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin, där dagens politiker istället ägnar sig åt nedskärningar.  

Vissa elever kanske inte har närvarande föräldrar på hemmaplan och därför svårare att klara sin utbildning jämfört med elever vars föräldrar varje dag sitter och hjälper sina barn med läxorna. Skolan måste vara kapabel att kunna möta varje individ med en fungerande strategi för dennes utbildning.

Tidigare i Sverige har det funnits en högre grad av homogenitet i synen på barnuppfostran, det finns inte längre i samma utsträckning. Barn uppfostras efter vitt skilda mönster och normer. Den splittrade synen på barnuppfostran ställer nya och högre krav på skolan. Här måste skolan dels kunna vara en samlade punkt och förse varje individ med det som han eller hon inte får med sig hemifrån. Skolan måste också ha pedagogisk beredskap för att kunna möta elever med rätt storts metod, anpassad efter elevens förutsättningar.

Kort och gott: Skolan måste få mer pengar. Det går inte att komma runt.

Vi behöver anställa fler lärare och fler personal överlag. Vidare behöver vi ligga i topp när det gäller löner för vår personal i syfte att rekrytera och bibehålla de bästa, snarare än att hantera personalen som slit och släng-varor så som nuvarande styre gör.

Detta har vi i Örebropartiet lagt förslag om i varje kommunbudget som vi presenterat sedan vårt inträde 2018.

Vi är således också emot nedskärningarna som de andra partierna genomfört inom skolområdet. Något de gjort alla år det inte varit valår.

Avlasta den kommunala skolans elever och personal - Vi inför särskilda skolenheter för elever som behöver det

Örebropartiet vill införa särskilda, separata, skolenheter för elever som har svårt att bete sig gentemot andra elever och personal. Vid de särskilda skolenheterna ska dessa elever kunna få tillgång till den typ av specialutbildad pedagogisk kompetens som krävs för att de ska kunna klara skolan samtidigt som de hindras från att förstöra för andra elever.

Detta är något som det funnits ett behov av länge men eftersom de andra partierna är bakbundna av sina respektive ideologiska dogmer så har de inte vågat föreslå denna åtgärd då det bryter mot deras satta paradigm.

Vi anklagas för att peka ut vissa elever som problem. Det är en tragisk inställning och ett sätt för politikerna att slippa hantera problem i skolan. Att elever har olika förutsättningar är ingen nyhet. Vissa elever klarar sig bättre i skolan, andra klarar sig sämre. Vissa elever är stökiga, så att det till och med förstör för andra elever. Vissa elever utgör helt enkelt ett problem för andra elever - och sig själva. Detta måste man kunna erkänna om man ska klara av att lösa det problemet.

Eftersom de andra partierna värderar sitt anseende mer än skolans kvalitet har flertalet elever farit illa och de elever som inte kunnat sköta sig har blivit utan adekvata åtgärder och hjälp.

Örebropartiet ser till skolans och kommunens bästa och är beredda att göra vad som krävs för att höja skolkvaliteten genom att stärka varje elev.

Idén om särskilda eller extra utbildningsinsatser är dock inte ny för kommunen, men då endast i formen av temporära satsningar och inte i den utsträckning som behövs.

Ett positivt exempel är den temporära verksamheten som Västra Engelbrektsskolan bedrivit i form av en sommarlovsskola. Efter 50 timmars verksamhet höjdes andelen gymnasiebehöriga elever från 51 procent till 60 procent.

Det framgår med all önskvärd tydlighet att Örebro har goda förutsättningar för att, via fler möjligheter i form av särskilt utökade skolenheter, kunna höja den samlade skolkvaliteten. Det som legat i vägen är fega politiker som helst vill slippa hantera problem.

Örebropartiets förslag på extra skolenheter skulle stärka tryggheten och resultaten för såväl de elever som blir placerade där men också för de elever som tidigare upplevde otrygghet eller på annat sätt blev störda i sin skolgång. Åtgärden skulle dessutom avlasta skolpersonalen då man istället har särskilda insatser som då kan fokusera på de elever som kräver lite extra.

Frukost

Örebropartiet är öppna för att skolorna ska bjuda på frukost till eleverna. Tyvärr har klassklyftorna i samhället ökat och det är inte alla barn som får frukost hemma. Att bjuda på frukost behöver inte kosta särskilt mycket, men det kan bidra en hel del till elevens stärkta fokus och skolresultat och i sådana fall är det välspenderade skattemedel.

Säkerställ näringsrik mat i skolan

För att elever ska orka prestera krävs god och näringsrik mat i skolan. Örebropartiet vill avsätta resurser för att säkerställa att skolmåltider uppfyller sitt syfte och att barnen får den kvalitet på maten som krävs. Likaså vill Örebropartiet prioritera lokalproducerad mat och, i den mån det går, lokala företagare.

Tyvärr är matsvinn ett problem på många av Örebros skolor. Till viss del handlar matsvinnet om att elever kastar mat men det handlar också om att mat behöver slängas på grund av att den inte hinner förbrukas innan bäst före datumet har passerat. Vi vill därför undersöka möjligheten till samarbeten med ideella föreningar som kan ha nytta av mat som annars inte hinner förbrukas. Mat i en svensk fattigpensionärs eller hemlös mage gör nytta – det gör den inte i en soptunna.

Livsorienterande block i skolan – "Hjälp till självhjälp" och privatekonomi

Örebropartiet vill införa ett livsorienterande block i kommunens skolor av samma typ som de redan existerande SO- och NO-blocken. Förutom gymnastiken och hemkunskapen ska blocket innehålla praktisk psykologi och privatekonomi. Självfallet begränsas en kommuns rörelseutrymme på skolans område av de läroplaner som är satta av Skolverket, men helt maktlös är en kommun inte.

Med praktisk psykologi menas alltså inte här läran om psykologi i bemärkelsen vilken psykolog som teoretiserade kring vad. Vi vill istället se att skolan kan erbjuda hjälp till självhjälp i form av ökad förståelse för hur människans psykologi fungerar, hur man kan hantera stress eller hur man strukturerar sina studier på bästa sätt. Den typen av kunskap skulle öka varje elevs förståelse för sig själv och för andra, något som skulle stärka både folkhälsan och resultaten.

En grundläggande förståelse för privatekonomi är nödvändig för att orientera sig i dagens samhälle. Ändå saknas grundläggande kunskaper hos många unga och ämnet ges ofta relativt lite utrymme i hemkunskapen och i samhällskunskapen. Särskilt allvarligt är att dyra konsumtionslån blir allt vanligare bland unga, som ofta inte fullt ut förstår vad dessa innebär. Schemalagd privatekonomi skulle rusta de unga inför vuxenlivet och lära dem undvika den typen av skuldfällor.

Successiv nedläggning av Vivallaskolan – Byte vid årskurs 2

Örebropartiet vill genomföra en successiv nedläggning av resterande delar av Vivallaskolan, där varje ny årskurs-2-elev förläggs till andra skolor i kommunen. Vi vill dock bevara årskurs 1.

Att ”bussa elever” är ett förslag som kommit att bli populärt bland desperata kommunpolitiker som insett att vidöppna gränser leder till parallella samhällen och segregation. Att då bussa hela skolor, från invandrarområden, till andra skolor orsaker inget annat än kaos och är ett bra exempel där man inte balanserar de fyra punkterna som vi listade i inledningen.

I vårt förslag gällande Vivalla föreslår vi inte att vi ska bussa en hel skola, däremot två klasser med 7-8 åringar.

De andra partierna i kommunen röstade dock ner vår motion om att göra just detta. Samma partier som bara något år tidigare ställt sig bakom nedläggningen av Vivallaskolan högstadium, där man flyttade alla högstadieelever till andra skolor i kommunen, efter att situationen på skolan blivit alldeles för ohållbar.

I fallet med högstadiet flyttade man–

  • för många elever,
  • för gamla elever,
  • till för få skolor.

Högstadieelever som socialiserats in i den kultur som råder i Vivalla och som sprids i allt för stora grupper till allt för få skolor kommer naturligtvis leda till extrema kulturkrockar med tillhörande problem.

Det vi förespråkar är att barn som bor i Vivalla får börja skolan där och gå klart första klass. Därefter i andra klass får man börja i en ny skola, dit man får skolskjuts.

Totalt skulle det röra sig om ungefär 60-70 elever per årskull. Vi har 30-talet skolor som dessa kan spridas till och det skulle då röra sig om ungefär 1-3 elever per skola.

Det, menar vi, är hanterbart. Inte minst eftersom det är i en så pass ung ålder att barnen fortfarande är formbara och inte har socialiserats in i en viss kultur såsom tonåringar gör.

Det vi vill öppna är att invandrare införlivas in i det svenska samhället, men inte att svenskar införlivas in i de parallella samhällena.

Det är mycket farligt att barn som föds i Sverige växer upp och inte blir svenskar i praktiken. Det är ett misslyckande. Här förespråkar vi assimilering, men vi är medvetna om att detta också kräver att inflödet av nytillkomna migranter sätts till noll. Annars är det här inte ett långsiktigt gångbart alternativ. Om utvecklingen fortsätter som den gör är frågan om det är görbart att göra den här typen av åtgärder inom 10 års tid.

Men i dagsläget ser vi det som nödvändigt och genomförbart.

Det är endast Vivallaskolan vi skulle vilja göra detta med, detta eftersom situationen där är så pass extrem.

Det här går inte att göra med alla invandrartäta skolor och vi ser det inte heller som nödvändigt.

De elever som vid tillfället går i årskurs 3 eller uppåt får gå klart sin utbildning på Vivallaskolans låg- och mellanstadium, för varje år minskar dock elevmängden och trycket varmed verksamheten successivt avlastas.

I ett läge där migrationen till Sverige har nollställts och vi efter mycket möda lyckats få bukt på de värsta problemen relaterade till parallella samhällen och dylikt kan man förstås utöka Vivallaskolans klassantal och återinföra fullständiga låg, mellan och högstadium. Men det kräver att alla väljare som läser och upprörs av denna text slutar uppröras över denna text och istället röstar för stängda gränser.

Vår förslag om successiv nedläggning av Vivallaskolan handlar om att i tidig ålder fånga upp de barn som riskerar att annars kastas in i ett ännu djupare utanförskap.

Vi har full förståelse för att föräldrar eller elever blir upprörda över den här typen av åtgärder om det rör sig om stora antal elever som börjar på en befintlig skola, men i det här fallet rör det sig alltså om 1 eller maximalt 3 sju- eller åttaåringar per ny skola. Det tror vi att de flesta inser är hanterbart.

Inga islamistskolor i Örebro kommun – IS-terrorister ska inte utbilda barn!

Under flera år har islamistiska friskolor såsom Al-Azhar och Alsalam tillåtits bedriva skattefinansierad verksamhet i Örebro. Det handlar om politisk indoktrineringsverksamhet bedriven av organisationer med kopplingar till det Muslimska Brödraskapet och med IS-terrorister från kriget i Syrien som styrelsemedlemmar.

Örebro kommun har, främst på grund av de lokala kristdemokraterna, betalat ut 70 miljoner kronor per år till dessa aktörer.

På dessa skolor har musik och dans betraktats som haram, pojkar och flickor lärde sig från tidig ålder att män och kvinnor inte ska vara jämställda och att man inte kan vara svensk och muslim samtidigt - man måste välja att vara lojal mot svenska samhället eller muslimska "ummah". När föräldrar fått frågan varför de väljer att placera sina barn i den typen av skola har svaren varit lika tydliga varje gång: Man vill undvika att barnen "försvenskas". Detta sägs uttryckligen.

Vidare bedrevs omfattande fusk i verksamheterna. Bland annat har pengar förskingrats från islamistskolor i syfte att starta en islamisk bank. Alltså pengar som ursprungligen betalats in i kommunalskatt av örebroarna.

Örebropartiet har påtalat detta upprepade gånger och flertalet gånger också yrkat för nedläggningar av dessa förskolor och skolor. De övriga politikerna sket då i våra varningar, och särskilt Lennart Bondesson och skolansvariga politikern Marlene Jörhag (båda KD) förlöjligade våra förslag.

Se när Moderaterna förklarar varför man inte ska rösta för Örebropartiets förslag:

Samtidigt genomförde dessa politiker omfattande nedskärningar på fungerande skolor samt inom äldreomsorgen.

Till följd av S-C-KD-styret och den i princip obefintliga oppositionen, som hela tiden gav sitt stöd till de styrande partiernas linje om att låta islamisterna hållas, gick situationen så långt att SÄPO fick rycka in.

Inom loppet av några veckor stängdes skolorna ner. SÄPO menade, till skillnad från kommunstyret, att det är ett hot mot rikets säkerhet att finansiera IS-terroristers indoktrinering av barn.

S-C-KD ville dock inte ge med sig helt. De valde att själva tillsätta en egen utredning för att utreda om SÄPO verkligen hade rätt och om man verkligen var tvungen att också lägga ner IS-terrorist-koncernens förskoleverksamhet. Efter mycket om och men stängde man verksamheten.

Det är svårt att skriva denna text eftersom det vi här berättar är så otroligt sjukt. Alla läsare bör på allvar fundera på vad i helvete som hänt med vårt land när kommunpolitikerna håller ryggen på IS-terrorister på det sätt som återkommande skett i Örebro kommun.

Varje röst på dessa partier är en röst på fortsatt stöd till islamism. Om, eller snarare när, islamisterna försöker ombilda sig och starta nya verksamheter som kommer de andra partierna att tillåta det.

En röst på Örebropartiet är en röst på den direkta motsatsen. Vi kommer aldrig vika en millimeter för dessa aktörer. Det finns otroligt mycket en kommun kan göra för att stänga en skola eller förskola, något vi kommer vi nyttja om dessa aktörer försöker igen.

Se när politikerna svarar Markus Allard med total tystnad:

Östernärke ska utvecklas, inte utrotas – Återöppna Kilsmoskolan!

I och med att sittande skolpolitiker låtit ösa resurser på islamistskolor och vägrat stänga dem är det anmärkningsvärt att man beslutat att stänga ner den lilla Kilsmoskolan i Östernärke. Nedläggningen är en del av regelrätt utrotningskampanj riktad mot Östernärke. Tidigare har man också lagt ner busslinje 723.

Det här leder till att familjer boende i Kilsmo och Brevens bruk kommer behöva flytta därifrån, något som i sin tur kommer leda till att även förskolan kommer läggas ner.

Örebropartiet vill återöppna Kilsmoskolan och rädda förskolan från nedläggning. Vi vill inte utrota Östernärke, vi vill utveckla Östernärke!

Skärpa kvalitetskraven på såväl privata som kommunala skolor

Örebropartiet är inte enbart kritiskt inställda till privat skolverksamhet, vi är minst lika kritiska gentemot kommunal verksamhet. Om den kommunala skolan hade fungerat som den skulle hade inte de privata alternativen kunnat blomstra i den utsträckning de gjort. Det finns därför anledning att inta ett kritiskt perspektiv gentemot såväl kommunala som privata skolor.

Vi sällar oss således varken till vänstern eller högern på området, vi anser att båda sidor i debatten präglas alldeles för mycket av ideologisk dogmatism.

Vänstern vill stänga privata skolor utan tillräcklig hänsyn till konsekvenserna. Även om intentionen kan låta bra i teorin - att ha en likvärdig, offentligt styrd skola - så måste de politiska reformförslagens implementering fungera i praktiken också. Något blir inte bra bara för man vill det. Kommunen har inte tillräcklig kapacitet att kunna ta över samtliga elever från de privata skolverksamheterna, såvida det inte sker successivt och metodiskt under en längre period.

 Utöver ordentlig konsekvensanalys saknas även en tillräcklig förståelse för varför föräldrar och elever väljer privata alternativ. Det handlar om ett bristande förtroende för det offentliga, man är orolig att kommunala skolverksamheter inte kan garantera högsta möjliga kvalitet.

Om man har för avsikt att stänga privata skolverksamheter måste man då först adressera grundproblemet, det är inte att människor kan välja, det är att människor känner ett behov av det.

Detta problem kan inte lösas om man inte förbättrar kvaliteten i den kommunala skolan.

Högerns friskoleförespråkare tycker tvärtom, fast är minst lika rabiata i att vidhålla sina ideologiska dogmer. Enligt dessa blir skolan nästan automatiskt bättre bara det finns fler alternativ. Deras ansvarslösa "låt-gå-inställning" gentemot skolan är en av de främsta anledningarna till varför diverse avarter kunnat nästla sig in i svenska skolsystemet och sabotera och parasitera om vartannat. Idén om konkurrensens kvalitetshöjande effekt behöver inte vara fel ute, men då måste skolorna också kunna konkurrera på ett sätt som tvingar verksamheterna att vässa sig.

Så ser inte verkligheten ut i dagsläget. Detta vill Örebropartiet ändra på.

Vi kommer skärpa kraven för att kunna öppna eller bedriva en skola i kommunen. Vi kommer ställa krav på att skolan har ordentlig matsal, gympasal, tillräckligt antal behöriga lärare och eventuellt andra former av kompletterande elevpersonal som kan behövas för att bedriva en seriös och likvärdig utbildningsverksamhet.

Vi kommer även låsa upp möjligheter som tidigare varit stängda avseende marknadsföring för de kommunala skolorna. De privata alternativen har länge haft en orättvis fördel när det gäller sätten man kunnat marknadsföra sina verksamheter på. Kommunala skolor har inte fått adekvata resurser eller förutsättningar för att kunna bedriva en fullständig marknadsföring.

De kommunala skolornas förtroende har också kvaddats av kommunpolitikernas klåfingrighet och ambivalenta kommunikation. Mer om det nedan.

Trots friskoleföretags mycket proffsiga PR-kampanjer har alldeles för många av Örebros elever fått erfara en annan verklighet när de väl börjat sin skolgång. Utöver en eventuell laptop har de även fått uppleva alldeles för många lärarlösa lektioner eller att skolan rent av lagt ner.

PR-kampanjerna som genomförs inför elevernas skolval ska kompletteras med att kommunen skickar ut informationsbroschyrer till samtliga hushåll som berörs av skolvalen.

Denna kommunala samhällsinformation ska detaljrikt redogöra för skolornas respektive lärartäthet, budget, tillgång till lokaler och dylikt. Det är viktigt att varje medborgare kan göra ett val på välinformerad grund. Konkurrensen blir mer rättvis och renodlad om medborgare kan fatta välgrundade beslut.

I enlighet med detta kan det också behövas striktare krav på att även de privata skolorna ställer upp med en adekvat redovisning av hur man spenderar örebroarnas skattemedel, något som knappast borde vara för mycket begärt från aktörer som bedriver en seriös skolverksamhet.

Örebropartiets hyresrockad slopar friskolornas hundramiljonersbonusar – vi främjar konkurrensen!

Till följd av friskolelobbyns grepp över flera av landets ledande riksdagspolitiker har dessa utformat ett system där friskolor kompenseras för hyreskostnader de inte har. För varje krona som kommunala skolor betalar i hyra måste friskolorna ”kompenseras”. Kompensationen ligger på hundratals miljoner skattekronor som går till friskolorna – oavsett vilka hyreskostnader friskolorna har då denna kompensation istället beräknas utifrån kommunala skolornas hyreskostnader.

Här kan vi spara enorma mängder skattemedel samtidigt som ger friskolorna precis det de vill – rättvisa konkurrensvillkor – genom att successivt kapa denna bonus.

Detaljerna finns i våra förslag till kommunbudgetar men det handlar i korthet om att vi via våra kommunala bolag sänker hyrorna för skolnämnderna, alltså våra kommunala skolor. Det kompenseras genom minskad utdelning från dessa bolag till kommunen och blir således ett nollsummespel inom kommunkoncernen. Men bara genom att göra denna rockad kan man spara tiotals miljoner per år.

Örebropartiet slopar friskolornas gratishandläggningar – Vi främjar konkurrensen!

Örebropartiet vill inte heller skattesubventionera de fristående koncernernas handläggningsavgifter så som vi gör idag. Vi vill att de ska betala för sina kostnader. Det är inget skattebetalarna ska stå för.

Genom att verkligen konkurrera med den privata sektorn kommer kommunen att behöva skärpa sin kvalitet.

Företag har inte råd med vänskapskorruption, det har inte Örebro kommun heller. Ordentlig översyn ska göras över skolpersonalens kvalitet, främst chefskikten. Medarbetares åsikter måste hörsammas i högre grad och den kommunala skolverksamheten måste kunna vara konkurrenskraftig även när det kommer till att locka till sig de bästa lärarna. Kommunens skolor måste få mer resurser så att även lärarnas arbetsvillkor kan förbättras.

Genom Örebropartiets skolpolitik kommer vi, lugnt och metodiskt, genom naturligt urval och örebroares välinformerade beslut kunna renodla skolverksamheten i Örebro kommun, där de sämre skolorna successivt försvinner till förmån för de bättre.

Skolpengen ska följa med eleven

I dagens skolsystem motsvarar varje elev en viss summa skattemedel, så kallad skolpeng.

Skolpengen bestäms av kommunen och kommer i formen av ett grundbelopp men också ett tilläggsbelopp om särskilda behov föreligger. Skolpengen fördelas till den skolverksamhet som eleven huserar vid.

Örebropartiet vill förbättra ersättningssystemet på så sätt att vi i högre grad kan garantera att resurserna kommer eleven till del även om eleven ifråga skulle byta skola.

Det har nämligen hänt att vissa skolor kunnat locka elever genom skicklig marknadsföring men sedan inte kunnat erbjuda den utbildning som utlovats varmed eleven bytt skola, dock utan att skolpengen följt med. Det är alltså möjligt att kunna sätta detta i system och på så sätt komma över enorma summor skattemedel ämnade för elevernas utbildning - samtidigt som andra skolor får fler elever att hantera än vad som budgeterats för.

Detta problem vill Örebropartiet komma åt. Skolpengen ska följa eleven.

Vi vill dels stycka upp skolpengen i mindre delar som betalas ut under kortare perioder, men också införa en kontinuerlig och utförlig uppföljning av hur skolpengen används, något som tyvärr saknas i tillräcklig utsträckning.

Enligt lagskrifterna framgår det med all önskvärd tydlighet att skolpengen kan styras till olika skolverksamheter beroende på elevernas kapacitet och behov. Vi kommer därför öka andelen medel till elever som kräver mer. Detta kommer höja den samlade kvaliteten i skolan då medlen kan användas till att utöka personalstyrkan i enlighet med de behov som föreligger och därmed avlasta lärare så att de därmed kan fokusera mer av sin tid på elever som inte har särskilda behov.

Eftersom friskolor tenderar att inte vilja ta emot elever som har inlärningssvårigheter - förutsatt att de inte medför extra inkomst till skolan - kommer Örebropartiets justeringar av skolpengen att främst komma de kommunala skolorna till del, då dessa skolor inte nekat dessa elever. De friskolor som tagit emot elever med särskilda behov kommer givetvis också få ta del av den skolpeng som riktar sig till elever med särskilda behov.

Tydligare ramverk för hur skolpengen ska nyttjas kommer att stärka kvaliteten i skolan.

Behovet av politisk attitydförändring och långsiktig planering av skol- och förskoleplatser

Det behövs en politisk attitydförändring gentemot våra skolor. Oavsett vilka partier som suttit i majoritetsställning har de senaste mandatperiodernas kommunala skolpolitik präglats av en kortsiktig, slarvig och klumpig inställning.

Örebro är en kommun där politikerna genomför nedläggningar av fungerande skolor, med argument om att elevkullen är för liten, för att bara några år senare bygga nya skolor, med argument om att elevkullen är för stor.

Örebropartiet har förmågan att blicka längre än till mandatperiodens slut. Det är inte raketforskning att kunna inta ett långsiktigt perspektiv på utbudet av antalet skol- och förskoleplatser i relation till elevkullarnas storlek.

Vi är således motståndare till skolnedläggningar som grundar sig i argument om att elevkullen är för liten, såvida inte samma sorts födelsetrend också gäller för en lång period framöver.

Om kommunpolitikerna hade låtit bli att lägga ner flera av de gymnasium och grundskolor som de lagt ner, hade inte örebroarnas skattemedel gått till spillo på det sätt som nu skett. Det hade varit billigare att ha kvar flera av de nu nedlagda skolorna istället för att, som man nu gjort, lägga ned och sedan tvingas bygga helt nya skolor eller utbyggnader.

I vissa fall har politikerna gett sig på välfungerande skolor i syfte att komma åt åtråvärd mark. Ett sådant exempel är Vasaskolan, som man prompt skulle lägga ned, med argumentet att det var onödigt med för många skolor i centrum. Efter att man upprättat nya fräscha bostadskvarter på Vasaskolans ruiner dröjde det inte länge innan kommunpolitikerna fattade beslut om att bygga ut Gumaeliusskolan, belägen tvärs över gatan från där Vasaskolan låg.

Ett avsevärt mycket billigare alternativ för Örebros skattebetalare hade varit att istället bygga nämnda bostadskvarter på granntomten till Vasaskolan, som inte blev bebyggd förrän under 2022. Då hade vi kunnat ha kvar två kommunala skolor, sluppit kostnaden för Gumaeliusutbyggnaden och samtidigt kunnat upprätta fler bostäder i närheten. Nu blev det ett antal hundratals miljoner dyrare för örebroarna istället.

I andra fall har politikerna aviserat om eventuella nedläggningar som sedan inte blivit av. Det har dock varit nog för att åsamka rejäl skada mot berörda skolors verksamheter då osäkerheten medfört att föräldrar och elever dragit sig från att välja skolan ifråga. Den naturliga följden på den typen av förfarande blir att skolans resurser minskar varmed politikerna ser nedskärningar och besparingar som legitima. På så vis försämras den kommunala skolans kvalitet successivt och till stor del enkom baserat på politikers klumpiga ageranden. Oavsett om det skett medvetet eller omedvetet är det inte tal om något annat än ett regelrätt sabotage gentemot Örebro kommun. Rudbecksskolan är ett sådant exempel.

Ovanstående exempel är inte utfall av oundvikliga naturlagar, det är resultaten av Örebros kommunpolitikers prioriteringar och beslut. Alla dessa klantigheter hade vi kunnat vara utan och det är hög tid att vi inför framtiden byter ut dessa ansvarslösa klåpare till företrädare som istället ser till Örebros bästa.

I ljuset av kommunpolitikernas ageranden är det inte det minsta konstigt att ett ökat antal av Örebros elever och föräldrar föredrar privata alternativ framför kommunala. Trots att det är lagligt för riskkapitalister att abrupt lägga ner sina skolverksamheter och låta samhället ta smällen framstår flera privata alternativ som tryggare och mer stabila än våra kommunala skolor. Det är givetvis under all kritik!

Örebros skolor har fått vara klantpolitikernas experimentverkstad alldeles för länge nu. Det krävs en attitydförändring och ett långsiktigt perspektiv som utgår från vad som är bäst för Örebros skolpersonal och elever. Örebropartiet står för en sådan skolpolitik.

Värna närhetsprincipen

Örebropartiet vill värna närhetsprincipen. Barn ska ha förtur till skolor och förskolor i sitt närområde. Om det är extra många barn i området, exempelvis till följd av nybyggnationer eller dylikt som gjort att området vuxit, behöver kommunen bygga ut skolorna.

Det här är ingen raketvetenskap, det snarare ett väldigt enkelt problem. Det handlar om att inventera, planera och budgetera – och sist men inte minst: prioritera.

Anledningen till varför man inte byggt ut rätt skolor och förskolor beror på att man istället satsat på det sedvanliga onödiga dravlet. Här kommer Örebropartiet istället sätta barnen först!

Minska antalet skolpolitiker

Örebro har på tok för många skolpolitiker. En ansenlig del av dessa skolpolitiker kan med fördel tas dän till förmån för ökade satsningar på skolpersonalen istället.

Politikernas uppdrag är understödja skolpersonalen och skapa de förutsättningar som krävs för att skolpersonalen ska kunna förverkliga de uppställda målen. Det krävs inte 60 politiker för det. Jämförbara kommuner klarar sig med 20. Det bör också vara Örebros mål att ligga på en sådan nivå.

Sluta jiddra om skolskjutsen - Bistå elever och familjer istället för att förstöra för dem!

Örebropartiet förstår inte varför politiker ska bråka med barnfamiljer om skolskjuts. I de fall då elever är i behov av skolskjuts ska det givetvis vara tillgängligt. Det är rent utsagt pinsamt hur kommunen sätter efter familjer och barns möjligheter att få skolskjuts, samtidigt som kommunpolitikerna fullkomligt öser miljardbelopp på rena onödigheter såsom kulturkvarter eller andra skrytbyggen och jippon.