Äldreomsorg

Här följer en förklaring för vardera av dessa fyra övergripande punkter. Därefter följer våra mer konkreta politiska förslag, varav de flesta härrör till någon av de fyra övergripande punkterna.

Förbättra vården och omsorgen för de äldre!

På vissa håll i kommunen fungerar äldreomsorgen fortfarande som den ska, men på allt för många enheter brister det. I vissa fall rör det sig om brutal vanvård.

Att äldreomsorgen håller högsta möjliga kvalitet är alltid Örebropartiets främsta mål.

Det här är något som alla partier skulle påstå sig vilja, men deras praktiska handlingar säger något helt annat. Örebropartiet är det enda partiet i kommunfullmäktige som avsätter tillräckliga medel till äldreomsorgen.

De andra partierna har, under mandatperiod efter mandatperiod oavsett partifärg på styret, fortsatt att skära ner på äldreomsorgen.

Om man menar allvar med att förbättra kvaliteten på äldreomsorgen ser man till att tillföra resurser snarare än att hålla på med konstanta nedskärningar.

Förbättra villkoren för de anställda!

Anställda inom äldreomsorgen har under lång tid betraktats som den minst intressanta gruppen att förbättra arbetsvillkoren för. Trots att politiker från alla partier alltid talar sig så varma om hur mycket de bryr sig om ”vårdarbetare” eller ”anställda inom omsorgen” och slänger sig med intränade läten om någon ”Britt-Marie, 56 år, undersköterska” som de ska ha ”träffat” – så händer inte ett skit i praktiken. Arbetsvillkoren förblir lika ruttna som innan, om inte till och med ännu värre, och den där undersköterskan Britt-Marie förblir inget annat än en statist i de cyniska elitpartiernas teatrala skådespel.

Det kommer sällan nyheter om att de anställdas löner höjs eller att schemat förbättras. Istället förväntas man jobba mer till en lägre ersättning. Samtidigt som man kan se hur kommunens skattemedel går till att finansiera vansinnesprojekt som kulturkvarter, BRT-bussar, rishögar, islamistskolor och kromade äppelskrutt.

När det gäller äldreomsorgen, däremot, finns ingen annan verklighet än ”effektivisering” och ”besparing”.

När de anställda förväntas utföra samma mängd uppgifter men under hälften av tiden är det ganska enkelt att räkna ut att kvaliteten på vården och omsorgen kommer att försämras snarare än förbättras.

Det går inte att förbättra kvaliteten på vården och omsorgen för de äldre utan att också förbättra arbetsvillkoren för de anställda. Det hänger ihop.

Skärpta krav på verksamheten och dess anställda!

Det går inte att förbättra varken villkor för de äldre eller de anställda om man inte också höjer kraven på äldreomsorgen i sin helhet. Örebropartiet vill skärpa kraven på såväl de anställda som på verksamheten i stort.

Oavsett om det är kommunal eller privat huvudman ska det vara strikta krav och stenhård uppföljning av verksamheten. Det här ska gälla varje aspekt av verksamheten men främst krävs krav på de anställda.

Ingen fungerande verksamhet kan tolerera den slapphet och inkompetens som präglar Örebros äldreomsorg. Att det överhuvudtaget blir en debatt i kommunfullmäktige om huruvida vi ska ha språk- och kompetenskrav inom omsorgen visar hur otroligt eftersatt kvaliteten och kravställningen är.

Äldreomsorgen har inte bara, jämte skolan, kommit att bli slöseripolitikernas bankomat, äldreomsorgen är också en plats där politikerna kan dopa sin statistik gällande arbetslöshet och sysselsatta migranter.

De kompetenta medarbetarna inom omsorgen har nog med de dåliga arbetsvillkoren som det är. Att de sedan dessutom ska tvingas agera mentor åt någon okvalificerad kollega som inte ens klarar av språket gör inte saken bättre.

De kompetenta medarbetarna som vi behöver inom verksamheten flyr den. De kompetenta som stannar kvar bränner ut sig.

För att täcka upp deras platser fortsätter ansvariga politiker och chefer att forsla in okvalificerad arbetskraft. Det leder i sin tur till att incitamenten för kvalificerad arbetskraft att söka sig till omsorgen minskar. Det hela blir alltså en nedåtgående spiral.

Mitt i smeten står ansvariga chefer och politiker och rycker på axlarna samtidigt som de hävdar att ”men det finns ju inga andra som kan tänka sig att ta jobben!” – som om deras politiska prioriteringar och ledarskap inte spelar någon roll för utfallet.

För att kunna vända denna nedåtgående spiral kan man inte bara förbättra villkoren för de anställda, man måste också sålla vilka som ska vara anställda.

I teorin skulle man kunna halvera arbetsdagen med ökad lön och lugnare schema – men det skulle inte hjälpa om kompetenta medarbetare måste ägna sin arbetstid åt att förhindra att Abdi häller superlim i ögonen på någon tant för att han inte kan läsa eller förstå skillnaden på det och ögondroppar.

Vi måste sluta spela integrationsroulette med de som byggde vårt land!

Är man inte kvalificerad för verksamheten ska man inte jobba i verksamheten. Örebropartiet vill höja verksamhetens kvalitet, därmed krävs högre krav.

Att ställa krav på verksamhet och anställda står inte i motsättning till att förbättra villkoren för de anställda som vi behöver och vill ha. Det är snarare en förutsättning för att kunna förbättra villkoren för de anställda, men än mer för de äldre. Det hänger ihop.

Förändra den politiska styrningen och finansieringen

Äldreomsorgen är, i likhet med skolan, ett område som de ansvariga partierna genomfört massiva nedskärningar på. Härifrån hämtar ansvariga politiker ”hem” de skattepengar som de finansierar sina respektive prestigeprojekt med.

Äldreomsorgen är således strukturellt underfinansierad, varmed det krävs mer pengar för att verksamheten ska kunna lyftas till den nivå som den borde hålla, men det stannar inte där. Det krävs mer än bara pengar för att råda bot på problemen.

Att förstärka äldreomsorgens budget med några hundra miljoner är ganska enkelt, om man vill. Det krävs bara omfördelning från mindre viktiga poster, det vill säga från de poster som styrande partier i dagsläget anser vara viktigare än äldreomsorgen. Vi är det parti som i förslag till budget avsatt mest pengar till äldreomsorgen av alla kommunfullmäktiges partier.

Problemet är dock att även om man skulle stärka finansieringen avsevärt så skulle de önskade effekterna utebli just på grund av hur dysfunktionellt styrd äldreomsorgen är.

Hur mycket pengar som äldreomsorgen erhåller i budget är en sak. Vad man som ansvarig för verksamheten sedan gör med dessa pengar, alltså hur man styr verksamheten, är en annan.

Ytterst ansvariga för verksamheten är politikerna.

De senaste mandatperioderna har politikernas attityd varit att man helst vill hålla sig borta från verksamheten och dess problem. Genom att försöka undvika insyn eller vetskap om vad som sker inom äldreomsorgen tror man att man kan undkomma ansvar för resultaten.

Man strävar inte efter kontroll eller möjlighet att styra upp, snarare vill man delegera och hålla för ögon och öron i hopp om att någon annan gör ens jobb.

Det som levereras från politiskt håll är därför trubbiga, otydliga och abstrakta mål som delegeras vidare ner i styrkedjan. Dessa mål brukar vara ogenomtänkta kvalitetsmål, intetsägande mål eller budgetåtgärder i stil med sk. ”osthyvlingsdirektiv”. ”Osthyvling” är ett vedertaget begrepp bland politiker och chefer som innebär att man lägger ett generellt sparkrav på en verksamhets budgetram snarare än att specificera vad man ska spara in på. Det enda som anges är hur mycket, ofta angett i procent av verksamhetens totala budget.

Exempel på vilken typ av mål man slänger sig med:

• ”Äldreomsorgen ska präglas av en god kvalitet”
• ”Personalen inom äldreomsorgen ska känna att de gör ett bra jobb.”
• ”Verksamheten ska ta hänsyn till jämställdhet, antirasism och biologisk mångfald.”

Den som fortfarande inte marinerats i den här typen av dysfunktionell organisationskultur undrar naturligtvis: Vad i helvete betyder det här?

Direktiven skickas sedan vidare till de högst uppsatta cheferna inom äldreomsorgen. Här hittar vi förvaltningschefer och verksamhetschefer. Om politikerna inte specificerat en tydlig riktning eller tydliga mål blir det upp till toppcheferna att avgöra hur besparingskrav eller andra mål ska uppnås. Inte sällan skickar dessa chefer i sin tur besparingskraven vidare ner i verksamheten varmed nästa led av chefer får i uppdrag att implementera mål eller hämta hem pengar.

Förvaltningschefer och verksamhetschefer är de som utgör den yttersta kontakten mellan politikerna och verksamheterna. Här skulle man kunna tänka sig att förvaltningschefer och verksamhetschefer skulle kunna stå upp för brukare och anställda genom att förklara för politikerna att vissa mål är otydliga eller ouppnåeliga – eller vilka konsekvenser som nedskärningarna/besparingarna får. Så hade det fungerat i en sund beslutskedja, där den ytterst ansvarige (politikern) inte räds att ta initiativ och lösa problem och dessa chefer inte räds att säga sanningen.

När politikerna å andra sidan präglas av just rädslan att ta initiativ och lösa problem kommer effekten bli att förvaltnings- och verksamhetschefer får allt starkare incitament till att försköna verkligheten. Annars riskerar de ju någon form av bestraffning. Dessutom måste ju även dessa chefer arbeta mycket hårdare om man ska lösa problem, snarare än att bara försköna problemen.

I dagsläget utgör toppcheferna en brandvägg mellan de ytterst ansvariga politikerna och den faktiska verksamheten.

I politikernas öron viskas överdrivna och förskönade berättelser om verksamhetens drift och resultat. I och med de trubbiga målsättningarna kan politikerna dessutom visa att det går precis så bra som toppcheferna säger att det gör.

Om toppcheferna säger att verksamheternas kvalitet är god så tar politikerna det som intäkt. Om toppcheferna gjort en enkätundersökning som kan skarvas till att personalen känner att de gör ett bra jobb så innebär det också att de gör ett bra jobb osv. Och kan cheferna visa att man minskat budgetramarna så ses det också som något positivt.

Att tant Agda fått spendera dubbelt så lång tid i sina avföringsfyllda blöjor än vad som tidigare var fallet syns dock inte i själva rapporterna till ansvariga politiker. Ej heller att undersköterskan Jasmin slitit ut ryggen trots att hon inte ens hunnit fylla 30 år.

Men utifrån hur styrningslogiken ser ut så är det inte relevant för de ytterst ansvariga.

Under förvaltningschefer och verksamhetschefer hittar vi ledet av enhetschefer och strax under dessa hittar vi de biträdande enhetscheferna. Dessa chefer har till uppgift att sy ihop verksamheten på golvet. Här hittar vi dels chefer som försöker göra rätt, dvs. värna om såväl personal som om äldre, men här hittar vi också chefer som sätter den egna karriären först.

Angiverikulturen inom äldreomsorgen är utbredd. Enhetschefer och personal under dessa chefer vet inte vilka de kan lita på och inte. Örebropartiets många kontakter med personalen ger en sammantagen bild: Är du kritisk får du sparken.

Den här typen av dysfunktionellt skräckvälde leder såklart till att det blir sämre för såväl personal som för de äldre.

Utifrån respektive beslutsposition och utifrån hur dessa förhåller sig till varandra, skapas incitament för politiker och chefer att hellre värna om bilden av verksamheten snarare än att värna om själva verksamheten. Det är också tydligt att ju högre upp i beslutskedjan man kommer desto mindre intresserad tycks man vara av verksamheten och ju mer intresserad är man av bilden av den.

Det faller sig därför mer naturligt, utifrån detta dysfunktionella sätt att se på saker, att betrakta de anställda och de äldre som siffror, statistik och något abstrakt snarare än som människor av kött och blod.

När människorna inom verksamheten blir till något abstrakt är det inte konstigt att vård- och omsorgskvaliteten påverkas till det sämre.

Oavsett vilket problem vi pratar om inom äldreomsorgen är i princip samtliga av dessa problem direkt hänförliga till hur vi styr äldreomsorgen – alltså sättet vi styr på.

Inget av de problem vi räknar upp kan lösas om vi inte löser denna grundläggande problematik. För att lösa denna grundläggande problematik krävs rejäla utrensningar inom styrningskedjan. På samma sätt som en fisk ruttnar från huvudet kommer även vårt förändringsarbete att påbörjas från toppen, men hela verksamheten behöver en ordentlig översyn.

Om inte det sker kommer inget problem kunna lösas till fullo.

I kombination med en ordentlig renovering och uppfräschning av styrningskedjan behöver äldreomsorgen tillföras mer resurser. Att endast tillföra mer resurser, utan att ändra på vilka som får i uppdrag att förvalta dessa resurser, kommer enbart att åstadkomma skillnader i marginalen.

Vi behöver alltså stärka budgeten och ändra styrsättet.

Örebropartiet är det enda partiet i Örebros kommunfullmäktige som gett uttryck för denna insikt. Vår strävan efter makt syftar alltid till förändring, inte till att slippa förändra.

Tänk på det när du röstar.

Förslag på statlig nivå

Mentaliteten ska präglas av medmänsklighet

Svensk äldreomsorg har tappat mycket av den mentalitet som tidigare präglat den, nämligen att det i första hand är en verksamhet av och för människor. Det är med andra ord inte vilket "affärsområde" som helst där brukare och anställda ska behandlas som slit-och-släng-varor. Det måste därför till ett paradigmskifte i själva mentaliteten kring verksamheten. Genom att förändra de materiella förutsättningarna, främst i form av att avskaffa den systematiska underbemanningen, kan detta paradigmskifte genomföras.

Attityden hänger också ihop med det politiska ledarskapet. När ledarskapet prioriterar bilden av verksamheten framför själva verksamheten skapar man en kultur där äldre kommer ses som siffror utifrån abstrakta mål snarare än som människor i behov av högkvalitativ vård och hjälp. Metoderna för att uppnå målen förvrids till snabba lösningar och genvägar i syfte att blidka överordnade – detta istället för att se till behoven hos de äldre och arbeta utifrån det.

Förstatliga ansvaret för Äldreomsorgen – staten ska vara huvudman!

Örebropartiet förespråkar ett förstatligande av äldreomsorgen, i bemärkelsen att staten ska vara huvudman snarare än kommunerna.

Kommunerna har, på det stora hela, misskött sina uppdrag som huvudmän för äldreomsorgen i sådan utsträckning att det inte längre är försvarbart att de ska få fortsätta vara det. Naturligtvis finns ett fåtal hedervärda undantag, men på det stora hela har äldreomsorgen kommit att bli ren misär.

Kommunerna ska dessutom, utifrån vitt skilda förutsättningar, klara av att tillgodose de behov som finns på orten. Det här går inte. Det leder ofrånkomligen till extremt ojämlik vård och omsorg i hela landet.

Örebropartiet vill därför ta ett helhetsgrepp här. Äldreomsorgen ska inte längre vara en undanskymd kommunal angelägenhet där lokala klappträn till politiker ska kunna komma undan med sitt nedskärningssvineri. Det här ska upp på högsta nationella nivå.

Äldreomsorgen ska förvaltas av staten som huvudman och vi ska ha toppkvalitet i hela landet. Vi ska omöjliggöra påståenden om att det inte finns pengar för vår äldreomsorg.

Genom statligt huvudmannaskap kan vi uppnå stordriftsfördelar och kunna garantera en extremt mycket högre kvalitetsnivå på verksamheterna.

Vi kan också rensa upp rejält i de allt växande byråkratskikten som följer av att varje kommun har en egen administration. Dessa kan då slås ihop och mer resurser kan allokeras till kärnverksamheterna.

Privat drift OCH kommunal drift ska fortsatt kunna vara möjlig i de fall då dels strikta kvalitetskrav är uppnådda, dels att invånarna samtycker till återkommunalisering via folkomröstning. I de fall medborgarna är nöjda med sin kommunala äldreomsorg kan den kommunen då fungera som en slags intraprenad inom statens hägn.

Huvudsaken är att vi får bukt på kvalitetsproblemen. Istället för att hålla på och dutta och trassla i respektive kommunal och/eller privat aktör så tror vi mer på ett alexanderhugg – förstatliga rakt av!

Avskaffa demensparadoxen – det måste bli lättare att få in anhöriga på hemmet!

Om du har en anhörig som blivit dement är det ofta svårt för dig att få in denne på demensboende. Detta eftersom det idag oftast krävs ett samtycke från den demenssjuka. Det här blir förstås en minst besvärlig paradox.

När man börjar bli dement kanske man inte alltid är så villig att bli inskriven på boende. När demensen är för långt gången blir det inte alltid lättare att samtycka. Det blir då ett och annat extra heltidsjobb för den demenssjukes barn, partner eller andra anhöriga att hålla koll och ta hand om den demenssjuke.

Den här vansinniga ordningen måste upphöra. Det måste bli lättare för anhöriga att få in demenssjuka på demensboenden. Detta samtidigt som vi skyddar äldre från maktmissbruk.

Vi är öppna för att inrätta någon form av jour med sakkunskap och juridisk kompetens som snabbt kan vara med vid beslut i de fall då en anhörig till en dement vill få in denne på boende. Den här processen är fruktansvärd nog att hantera som det är idag. Vi som parti vill göra vad vi kan för att underlätta och lindra processen och lidandet som följer i dess spår, till följd av hur nuvarande bestämmelser praktiseras.

Straffansvar för chefer och politiker som anställer kriminellt och sadistiskt drägg!

Det har släppts in alldeles för mycket kriminellt och sadistiskt skräpfolk inom äldreomsorgen. Var och varannan vecka kan vi läsa om nya övergrepp, våldtäkter, stölder och som i fallet med Örebro kommuns äldreomsorg – tortyr – som begås av den smuts som chefer och politiker väljer att anställa. Dessa ska ut med huvudet före, först från äldreomsorgen och i de fall det rör sig om invandrare så ska de också vidare ut från Sverige!

För att förebygga att chefer och politiker inte anställer denna typ av klientel vill vi öppna upp för att straffa chefer och politiker som godkänt anställning av brottsdömda, aktiva kriminella eller av personer som senare begår fruktansvärda övergrepp mot våra äldre.

Dagens chefer och politiker är på tok för passiva och ointresserade av personalfrågan inom äldreomsorgen. Det får vara slut på det nu! Fortsätter man på samma indolenta manér så kommer man riskera att bli straffad.

Den här typen av bestämmelser kommer leda till att chefer och politiker kommer känna sig tvungna att börja bry sig – mycket – om vad det är för personer man släpper in i äldreomsorgen. Samtidigt kommer det också leda till att man får ökade incitament att bibehålla kompetent och bra personal, istället för att bränna ut dem som första bästa slit- och slängvara.

Man har idag redan ett ansvar för detta, ett moraliskt och politiskt ansvar – en plikt. Men det räcker inte när det gäller den här sortens kläggmänniskor. De förstår inte sånt.

Därför behöver vi införa straffmöjligheter här, så att chefer och politiker får tydligare incitament till att inte släppa in vad fan som helst bland våra äldre.

Sen är det naturligtvis så att det kommer vara fall där varken chefen eller ansvarig politiker kan klandras för handlingar som anställda begår. Det är inte alla som kan se in i framtiden.

Men det ska i sådana fall alltid utredas. Det som ledde fram till anställningen ska nagelfaras i detalj och finns minsta lilla bevis för att chefer eller politiker kunde dra slutsatsen att det var en olämplig individ som de släppte in så ska de också bära ansvar för det.

Exemplet med tortyrbabben här i Örebro är ett typiskt sånt fall där ansvariga chefer och politiker borde straffas. Den idioten hade tidigare dömts för att ha förnedringsrånat svenska ungdomar. Trots det släppte man in honom och lät honom gå lös på våra utsatta och oskyddade äldre. Efter det att han torterat offer efter offer så filmade han det hela och spred till likasinnade sadistiska och kriminella invandrare. Han blev avstängd en kort period men fick sedan återgå i tjänst.

Ansvariga för detta borde sitta många, många år i arbetsläger. Det här ska bara inte kunna ske i Örebro eller någon annanstans i Sverige.

DET kommer Örebropartiet verka för! Varför gör inte de andra partierna det?

Lagstadga rätt att välja bort vårdpersonal

Liksom i Örebro som resten av landet kommer rapporter om fall efter fall med våldtäkter, tortyr, stöld och misskötsel i äldreomsorgen.

Vi ska som redovisat ovan straffa de chefer som släpper in sådana kräk i äldreomsorgen. Ordentliga kontroller ska göras och förövare ska både sparkas och lagföras.

Det kan dock ändå finnas fall som slinker igenom. Det finns också fall där personal kanske inte gör något aktivt brottsligt, men där de på något annat sätt beter sig på ett sätt där den äldre har anledning att känna olust inför hemtjänstbesöket.

Det kan undvikas om man ger de äldre den grundläggande rätten att välja bort sådan personal. Örebropartiet vill lagstadga rätten för brukare i äldreomsorgen att göra det, så att de kan slippa personal som de inte är bekväma med.

Om många gamla väljer bort samma anställd, ja då finns det uppenbarligen problem att utreda.

Idag kan inte ens kvinnliga vårdtagare välja bort att en man ska utföra omvårdnad och hygien som går nära inpå livet. Det är vansinnigt.

Hade denna rätt funnits på plats tidigare hade Sverige kunnat undvika många fall av övergrepp inom äldreomsorgen.

Förslag på kommunal nivå

Rusta upp äldreomsorgen – Fler anställda och förbättrade arbetsvillkor

En stor del av alla problem inom dagens äldreomsorg kan spåras till den systematiska underbemanningen. Det är inte nya chefstjänster eller applikationer som kommer lösa problemen inom äldreomsorgen, det är fler kvalificerade anställda som behövs!

Flertalet yngre anställda som börjat inom äldreomsorgen har fått erfara den hårda pressen, varav många bränt ut sig för att aldrig mer våga sätta sin fot i verksamheten igen. På så sätt försämras även yrkets status.

Därför kommer Örebropartiet att anställa fler i syfte att förbättra kvaliteten och avlasta redan existerande personal.

Löneförhöjningar

Örebropartiet ser möjligheter för att utöka lönepotterna med åtminstone 10-15 procent mer inom närmsta mandatperiod, därefter får man naturligtvis jobba med högre löner för kompetent personal. Vi måste aktivt sträva efter att få tillbaka kompetent personal som bytt yrke eller gått över till privata aktörer, samt att rekrytera och bibehålla ny personal. Här är lönen det viktigaste verktyget.

Medianlönen för undersköterskor i dagsläget ligger på cirka 28 190 kr i Örebro. Vi i Örebropartiet vill få upp den lönen till intervallet 31 000 – 32 500, som exempel.

Vi vill överlag få upp lönerna inom vård och omsorg. Här bör staten gå in och bistå. Med statliga bidrag för att förbättra arbetsvillkor och löner är det inte orimligt att skapa ett scenario där kvalificerade undersköterskor snarare tjänar närmare 40 000 kr i månaden och sjuksköterskor ligger runt 50 000 kr i månaden – i snittlöner.

Det här är frågor som vi alltså driver på såväl kommunal, som regional som statlig nivå.

Upprätta fler hemtjänststationer

De flesta anställda som vi varit i kontakt med vittnar om att de inte har tid att gå på toaletten varmed de inte sällan drabbats av sjukdomsbesvär till följd av det. Att detta har fått pågå är en fullkomlig skandal!

Örebropartiet vill införa fler stationer för hemtjänstpersonalen där man kan gå på toaletten eller vila ut sig.

Scheman som är praktiskt genomförbara

Med hjälp av de dyra programmen och systemen som kommunpolitikerna låtit upphandla skapas scheman där anställda ska vara på plats vid ett äldreboende klockan 07:00 för att sedan befinna sig i en brukares bostad långt därifrån senast 07:01.

Sparkrav och underbemanning i kombination med en cynisk mentalitet gentemot anställda och brukare har präglat de logistiska aspekterna av verksamheten.

Alla förstår att man inte kan lappa ihop ett hus med silvertejp och Karlssons klister, men när det gäller äldreomsorgen har politiker under mandatperiod efter mandatperiod försökt att lappa och laga istället för att ta uppdragen på allvar. Det krävs en ordentlig och genomgående upprustning av äldreomsorgen.

I ett stressigt schema kommer vården och omsorgen att bli därefter. Alla inblandade drabbas.

Därför måste det genomföras en genomgående omläggning av alla scheman i syfte att kraftigt avlasta anställda och ge mer kvalitet till den tid respektive brukare får.

Avskaffa delade turer - Inför rätt till heltid

I schemaproblematiken ligger givetvis också delade turer, där en anställd får flera pass inom loppet av ett dygn, men dessa pass allokeras på så sätt att det inte finns rum för återhämtning vilket i praktiken innebär att 8-timmarsdagen förbises och det i själva verket kan röra sig om 14-timmars arbetsdag. Delade turer ska avskaffas och rätten till heltid införas. Passen ska planeras på ett rationellt och sunt sätt i syfte att bibehålla en uthållig personalstyrka.

Nej till ”hälsoscheman” som försämrar återhämtningen

Att fler ska kunna arbeta heltid får inte innebära att arbetsgivaren pressar in fler arbetspass på kortare tidsperioder. Så kallade hälsoscheman har på många håll inneburit tätare arbetspass, kortare sammanhängande ledighet och sämre möjligheter till återhämtning. En modell som på papperet beskrivs som hälsosam kan därmed få motsatt effekt för personalen.

Örebropartiet vill avskaffa delade turer och skapa förutsättningar för fler att arbeta heltid, men arbetstiden måste samtidigt förläggas på ett långsiktigt hållbart sätt. Schemaläggningen ska utgå från verksamhetens behov, personalens erfarenheter och behovet av ordentlig återhämtning – inte från ambitionen att pressa ut maximal bemanning ur varje tillgänglig timme. Personalen ska dessutom ges ett reellt inflytande över hur arbetstiden förläggs.

Sex timmars arbetsdag på prov

Örebropartiet är positiva till att testa införande av 6 timmars arbetsdag på några utvalda enheter inom äldreomsorgen i syfte att utvärdera vilka effekterna blir. Anledningen till varför vi inte vill införa 6 timmars arbetsdag för samtliga anställda på en gång beror på att vi vill undersöka effekterna av reformen i liten skala först, innan man eventuellt skalar ut.

Reformen ligger i linje med den strategi som vi tror är bättre och billigare i längden. Vi vill värna om vår personal och vill att de ska vilja och orka jobba kvar inom vår äldreomsorg. Det är av den anledningen vi hellre investerar i förbättrade arbetsvillkor istället för att behandla personalen som temporära slit och släng-varor.

Flexibla parkeringstillstånd för hemtjänstpersonalen

Inte nog med att personalen har det stressigt som det är, de måste också lägga arbetstid på att hitta parkering i den här jävla stan. Alla som kört bil i Örebro vet att det kan vara en nästintill omöjlig uppgift att lösa beroende på plats och tid på dygnet.

Sättet nuvarande kommunstyre hanterar den här problematiken på är inte att ge flexibila parkeringstillstånd till den redan belastade och stressade hemtjänstpersonalen. Nej, istället har man satt sina – kommunanställda – p-vakter på att jaga hemtjänstpersonalen och lappa deras bilar.

Kommunen bötfäller alltså sig själv, även om vissa enhetschefer inom äldreomsorgen försöker hantera det genom att tvinga de anställda att betala böterna ur privat ficka.

Så här kan vi inte ha det! Det här är ett så vansinnigt dysfunktionellt sätt att styra en kommun på!

Örebropartiet vill istället ge hemtjänstpersonalen parkeringstillstånd inom tjänsten. Det innebär avgiftsfri parkering men också mycket stora befogenheter i att parkera på fler platser, förutom där det är direkt farligt förstås. Att det här ens kan vara en fråga säger så mycket om de partier och politiker som styr den här kommunen.

Det är verkligen talande för socialdemokratins Örebro att kommunen jagar stressade undersköterskor istället för att göra något åt de svarta Audi- och BMW-bilar som tillåts stå felparkerade längs med Storgatan, dygn efter dygn.

Örebropartiet kommer göra tvärtom.

Tillsammans mot ensamheten - Inrätta en social hemtjänst

De mänskliga aspekterna av den förda äldreomsorgspolitiken är nedtonade, där det primära fokuset ligger på vårdverksamheten. Många anställda vittnar om äldre som gråter när de anställda lämnar lägenheten eftersom många äldre är så ensamma.

Örebropartiet är anhängare av den svenska välfärdsstaten men vi måste ha förmågan att kunna se konsekvenserna av den institutionaliserade äldreomsorgen. I kulturer där välfärdssektorerna är kraftigt eftersatta vårdas de äldre hemma. I vår kultur förväntar vi oss att det offentliga ska göra detta men vi får inte glömma bort att äldre inte slutar vara människor. Även äldre har behov av ett socialt liv. Tusentals äldre medborgare lever i ensamhet, där det enda besöket de får är av den stressade hemtjänstpersonalen som, hur mycket de än skulle vilja, inte kan stanna för en fika eller gå ut i parken med dem.

Med Örebropartiet blir det ändring på detta. Vi vill bredda äldreomsorgen till att även innefatta en social hemtjänst som har till syfte att adressera äldres ensamhet. Den sociala hemtjänsten ska komplettera den vårdande basverksamheten. Det är ett område som lämpar sig väl för ungdomar, studenter eller personer som varit arbetslösa. Arbetsuppgifterna ska vara att besöka de äldre, som känner ett behov av det, och umgås. Det kan vara alltifrån att spela fia med knuff, till att fika, eller gå på en promenad i stadsparken.

Vidare skulle en social hemtjänst bidra till att förändra den destruktiva attityd som chefer och politiker implementerat inom dagens verksamheter. Det finns ett egenvärde i att skapa nära band mellan personal och brukare då det fungerar som ett skydd mot de chefer och politiker som försöker bygga om äldreomsorgen till en fabrik enligt klassisk New-Public-Management logik.

Kostnaden för en social hemtjänst behöver inte uppgå till mer än fem plåtäpplen eller en sjättedels skridskotorg, men det samhälleliga värdet av dess verksamhet är värt mer än tusen skrytbyggen.

Skärpta språk- och kompetenskrav - Stoppa politikernas statistikdopning

Äldreomsorgen utmålas ofta av politiker och media som en sektor präglad av sk "enkla jobb". Detta är en farlig och felaktig mentalitet gentemot verksamheten. Äldreomsorgen kräver en kompetent profession för att fungera. Den absoluta merparten av dess anställda hör till den kategorin, men i spåren av de senaste årens migrationsströmmar har politiker och myndigheter i ren desperation börjat pressa in individer utan adekvat utbildning och språkkunskap.

Att hastigt och slarvigt anställa nyanlända människor utan tillräcklig utbildning eller språkkunskap kommer varken tjäna dem, brukarna eller verksamheten i dess helhet. De enda som gynnas av det är de politiker som slipper stå till svars för den arbetslöshetsstatistik som annars skulle vara fallet.

Resultaten har blivit därefter. Flera anställda vittnar om hur nyanlända, på grund av språkförbristningar, gör misstag som i vissa fall kan vara direkt farliga när det exempelvis handlar om missförstånd kring huruvida brukaren ska få sin medicin eller inte.

Samtidigt har mycket av den utbildade och erfarna personalen, som tidigare upplevt en mer fungerande äldreomsorg, flytt verksamheten i takt med att arbetsvillkoren blivit sämre. Det hela har resulterat i en nedåtgående spiral där den totala kvaliteten försämras.

Om den kommunala äldreomsorgen ska förbättras måste trösklarna höjas snarare än sänkas.

Huruvida man har bakgrund i Sverige eller annorstädes är irrelevant. Det viktiga är att man klarar arbetsuppgifterna.

Örebropartiet vill därför införa tydligare kompetens- och språkkrav för att kunna erhålla anställning inom äldreomsorgen.

Kriminellt drägg ska inte anställas i äldreomsorgen – de ska rensas ut!

Situationen i Örebro kommuns äldreomsorg blir allt värre.

Kommunstyret har länge vetat om att det kryllar av kriminella, eller anhöriga till kriminella inom äldreomsorgen. Det är inte bara så att man inte valt att göra någonting åt det. Man har aktivt främjat det här genom att skjuta ner våra förslag om att införa bredare bakgrundskontroller, bland annat registerutdrag, på de anställda.

Kommunstyret VÄGRAR det här.

Konsekvenserna blir ju därefter. Det stjäls smycken på löpande band, äldre misshandlas, äldre våldtas och äldre torteras. Allt medan ansvariga politiker hoppas kunna flytta fokus på någonting annat, på Markus Allards ton exempelvis.

Ett nyligen uppmärksammat fall är den kriminella invandrare som anställdes i Örebro kommuns äldreomsorg. Detta drägg gillade att tortera äldre på olika sätt, däribland demenssjuka. Men det stannade inte där, han gillade att filma sig själv när han gjorde det också. Sen skickade han runt de här filmerna till andra likasinnade invandrare i syfte att skryta om vad han gjort.

Innan han fick anställning i Örebro kommuns äldreomsorg, och därmed möjlighet att kunna ge sig på alla dessa utsatta äldre, så hade dömts för att ha förnedringsrånat svenska ungdomar.

TROTS det så anställdes han ändå inom Örebro kommuns äldreomsorg.

Fick han sparken när hans tortyrfilmer uppdagades? Nej då. Han blev avstängd en period men FICK SEDAN KOMMA TILLBAKA I TJÄNST!

SÅ ”fungerar” Socialdemokraternas, Centerpartiets och Moderaternas äldreomsorgspolitik.

Örebropartiet kommer vidta de åtgärder som krävs för att se till att äldreomsorgen är fri från kontakt med kriminella.

Kriminella har inte i äldreomsorgen att göra. I syfte att minimera de kriminellas inflytande och påverkan på verksamheten är Örebropartiet öppna för att också avskeda anställda som har anhöriga som är brottsaktiva.

Våra äldre ska inte behöva utsättas för dessa asociala drägg.

Vidare kommer Örebropartiet införa krav på registerutdrag avseende brott- eller misstanke om brott, för samtliga anställda, nya som gamla. Detta är särskilt viktigt när det gäller nyanställningar.

I de flesta fall så ser man ju dock på en halv sekund vad det är för jävla klientel som ansöker också. Det ska inte vara möjligt att anställa sådan här jävla smuts!

De chefer som anställer de här kriminella invandrare vet precis vad de gör. Politikerna hoppas att de inte ska behöva stå till svars för det hela och att vi ska tro att de som politiker varken känner till hur det ser ut eller att de har ett ansvar för det. Det är delvis därför de varit motståndare till att införa bakgrundskontroller, man vill inte veta om eventuella problem för då måste man kanske göra något åt dem också.

Örebropartiet vill ha stenkoll och vi vill ha kontroll över vilka som arbetar inom vår verksamhet, annars kan vi inte förbättra dess kvalitet.

Måltider med hög standard - Involvera restauranger

Till följd av de styrande partiernas sparkrav har maten för de äldre försämrats. Bland annat har kommunen dragit in på bilarna som levererade matlådor. Nu förväntas sköterskor cykla med matlådorna till respektive brukare. När matlådorna anländer är maten både kallare och har inte sällan transformerats till en "ommöblerad" sörja, till följd av cykelturerna.

Matens standard i äldreomsorgen varierar där det i vissa fall är bra mat men i andra fall undermålig sådan.

Örebropartiet vill se till att all mat som serveras inom äldreomsorgen håller en hög standard. Regel ska vara ordentlig svensk husmanskost lagad med omsorg och om inga medicinska hinder föreligger bör även möjligheten finnas att kunna få en välkyld öl till maten. Vid högtider bör det givetvis också finnas möjlighet att kunna få sig en nubbe.

Örebropartiet är öppna för att inleda samarbeten med stadens restauranger i syfte att höja standarden på maten. Om matstandarden skulle bli bättre av fler decentraliserade kök är vi öppna för det också.

Nog för att de sittande kommunpolitikerna hyser ett visst agg mot bilister, men om det krävs en bil för att kunna garantera en bättre standard på maten och bättre arbetsvillkor för de anställda så ska en bil användas.

Sänkning av matavgifter för äldre

Örebropartiet vill inte bara höja kvaliteten på de äldres mat, vi vill även sänka taxorna för matlådor och dylikt. Detta har vi också lagt förslag om i våra budgetar under mandatperioden.

Möjliggöra för husdjur på vissa boenden

I andra länder förekommer det att äldreboenden har husdjur, exempelvis katter. Effekterna har blivit att de boende mår bättre.

Frågan har lyfts som förslag till Örebropartiet och vi är öppna för att introducera det på vissa av kommunens boenden om de boende så önskar - förutsatt att det inte föreligger några allergihinder för brukare eller anställda. Det ska även ske på ett sätt så att inte djuren far illa.

Återinför flextrafik och högkostnadsskydd inom färdtjänsten

Under 2019 beslutade Örebro kommun att sluta finansiera flextrafik, en sorts anropsstyrd mindre stadsbuss anpassad särskilt för pensionärer, rörelsehindrade och de som av någon anledning inte kan åka med ordinarie kollektivtrafik.

Man menade att pengarna istället skulle gå till färdtjänsten, men i samma veva slaktade man högkostnadsskyddet för färdtjänst och har en restriktiv hållning kring vem som får rätt att använda färdtjänsten. Hur pengarna används inom färdtjänsten har kommunen inte koll på.

Vi vill återinföra flextrafiken. Det här handlar om en frihetsfråga för de som använder sig av flextrafiken och behöver inte vara så dyrt då flextrafiken är ett effektivt sätt att avlasta färdtjänsten.

När de styrande kommunpolitikerna trots Örebropartiets protester slaktade högkostnadsskyddet i färdtjänsten pratade de först om att det skulle ge besparingar på 8,4 miljoner kronor. Sen reviderade de ner kostnaden till 1-3 miljoner kronor. Man valde ändå att genomföra nedskärningen och låta de mest behövande betala mer. Sedan verkar besparingen i praktiken ha blivit ännu mindre.

Örebropartiet vill återinföra högkostnadsskyddet inom färdtjänsten och förbättra dess kvalitet och organisation.

Bärhjälp inom färdtjänsten

Örebropartiet vill att de som åker med färdtjänst, oftast gamla och sjuka, ska få adekvat bärhjälp.

I dagsläget är denna bärhjälp begränsad till maximalt två matkassar.

Det här är idiotiskt.

Inte nog med att det är ovärdigt vårt samhälle, att gamla och sjuka inte ska få bärhjälp när de nyttjar färdtjänsten, det är ju dessutom funktionell dumhet även i ekonomiska termer.

Om de som nyttjar färdtjänsten endast får ha med sig två matkassar per gång så leder det till att de inte får med sig lika många matvaror. Det innebär att de behöver åka och handla oftare. Det betyder att de behöver åka färdtjänst oftare. Det blir i sin tur dyrare och tar mer tid i anspråk. Det som målas ut som en besparing är alltså i själva verket motsatsen.

Ännu ett exempel på hur kortsiktighet inte bara går ut över de äldre eller sjuka, men även hur det slår mot verksamheten.

Färdtjänsten är ingen taxi, det är en del av vår välfärd. Den syftar till att underlätta tillvaron för de som är i behov av den. Det är en självklarhet att man ska kunna få hjälp med matkassar och dylikt. Åtminstone enligt Örebropartiet, men inte enligt något annat parti.

När Örebropartiet la förslag om det här, att man ska få adekvat bärhjälp snarare än att det ska vara någon slags dumsnål begränsning, i Regionfullmäktige röstade alla andra partier nej till det.

Örebro kommun ska ta tillbaka driften över färdtjänsten från regionen!

Ansvaret för färdtjänsten är idag delat mellan Regionen och Örebro kommun. Örebropartiet vill att kommunen ska återta driften för färdtjänsten i syfte att få en bättre kontroll på kostnaderna och verksamheten i sin helhet.

Utöka fixartjänster och hjälp i hemmet

Örebropartiet är motståndare till att skära ner på kommunala stödinsatser som syftar till att hjälpa äldre med hjälp i hemmet, såsom snöskottning eller byte av lampor eller dylikt.

Vi menar att kommunen bör vara behjälplig med vissa av dessa uppgifter, beroende på fall till fall förstås. Alla har inte anhöriga som kan ställa upp, men alla har betalat skatt till samhället och förtjänar därigenom att få hjälp tillbaka.

Det är dessutom billigare, ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, att de äldre bor kvar hemma så långt det är möjligt än att de behöver åka in på hemmet i förtid.

Återinför larmgrupperna!

Det velas fram och tillbaka gällande hur man ska strukturera upp systemet med larmuttryckningar. Ska man ha en specifik dedikerad grupp för det eller ska det åläggas de lokala hemtjänststationerna?

Oavsett vad som föreslås av de övriga partierna kan du vara säker på att alla åtgärder syftar till att spara in på verksamheten snarare än garantera att människor får hjälp i tid.

Nu senast har man lagt ut det på ordinarie hemtjänst. Det är förstås idioti då dessa inte direkt sitter och rullar tummarna under arbetstid sedan tidigare.

Örebropartiet vill se dedikerade larmgrupper och en jourbemanning i syfte att snabbt kunna rycka upp ut på larm.

Anledningen till varför man tagit bort dessa grupper är för man inte tycker det är värt att lägga skattepengar på dessa ändamål. Samma partier har under samma period årligen skänkt bort 70 miljoner av örebroarnas skattepengar till islamister.

Örebropartiet kommer att söka den lösning som garanterar snabbast hjälp.

Planera för att anlägga äldreboenden i närhet till förskoleverksamhet

I andra länder förekommer det att äldreboenden anläggs i närhet av förskoleverksamhet, där de äldre och barnen har möjlighet att träffa varandra, exempelvis i formen av en gemensam uteplats.

Effekten är positiv för såväl barnen som för de äldre. De äldre blir något gladare och barnen får i sin tur möjligheten att lära sig av de äldre.

När det gäller planeringen av framtida boenden och förskoleverksamheter är Örebropartiet öppna för att dessa kan kombineras vägg i vägg. Utöver kontakten över generationsgränserna finns där även fler fördelar i form av ekonomi och logistik. Exempelvis möjligheten att de två verksamheterna kan ha ett gemensamt kök vilket blir billigare och mindre logistiskt krävande än om de ska servas från två olika kök.

Vår syn på privata aktörer och vinstuttag i äldreomsorgen

Vårt mål är att äldreomsorgen ska hålla högsta möjliga kvalitet, huruvida det sker genom kommunala eller privata aktörer ser vi som en sekundär fråga. På längre sikt strävar vi efter att uppnå en situation där privata aktörer inte ska behövas eftersom den kommunala äldreomsorgen ska ha överlägset bäst kvalitet.

Örebropartiet är kritiskt inställda till vinstuttag från välfärden eftersom vi vill att varje skattekrona som går till verksamheten också ska gå till just verksamheten snarare än till vinstuttag, men strategin för att avskaffa behovet av privata aktörer måste vara av pragmatisk art och se till den situation som råder. I dagsläget saknas kapaciteten för kommunen att helt ta över de privata aktörernas verksamhet.

Detta beror till stor del på att politiker och tjänstemän sinkat offentliga verksamheten så pass att behovet av alternativ uppstått.

Trots att privata företag inte använder alla sina medel till verksamhet utan i själva verket tar ut vinst, utför de i vissa fall ett bättre jobb än kommunen, såväl sett till anställdas villkor som till brukares vård och omsorg. Detta är ett rejält underbetyg för Örebro kommun som de facto kan lära sig ett och annat av dessa alternativ för att höja standarden.

Om den kommunala äldreomsorgen är undermålig kommer behovet av privata aktörer att växa. Den kommunala sektorn ska således sträva efter att vara så bra så att de privata alternativen blir överflödiga.

Det finns även exempel på privata aktörer som grovt misskött sina uppdrag. Här måste kommunen vara mycket mer resolut i att fullfölja sitt ansvar gentemot medborgarna och ställa hårdare krav på de aktörer som bedriver verksamhet i vår äldreomsorg. Vid missförhållanden ska kommunen i regel se till att så fort som möjligt avsluta samarbetet med dessa aktörer, kommunalisera verksamheten och mobilisera sina juridiska enheter för att driva rättsliga processer mot de som skott sig på våra skattemedel och vanvårdat våra äldre.

Vill man bedriva privat äldreomsorg i Örebro kommun är man välkommen att göra det men då ska man leva upp till strikta kvalitetskrav, annars har man inget här att göra. Om de privata aktörerna inte är bättre än den kommunala äldreomsorgen är deras verksamhet fullkomligt onödig att allokera skattemedel till.

Genom att ställa hårdare krav på såväl kommunal som privat verksamhet, samtidigt som vi kraftigt rustar upp äldreomsorgen ämnar vi att vässa den totala kvaliteten. Med ett seriöst och ansvarstagande ledarskap kommer de oseriösa aktörerna att bli ett minne blott, oavsett om det handlar om slarviga företag i privat sektor eller inkompetenta chefer i kommunal sektor.

Örebropartiet vänder sig emot såväl ideologisk dogmatism från vänster som från höger. Det finns inget självändamål i att en viss aktör äger verksamheten om samma aktör utför ett uruselt jobb. Detta gäller såväl privat som kommunalt ägande. I ljuset av detta blir de sittande partiernas överenskommelser, att si och så många procent av äldreomsorgen måste ägas av antingen kommunen eller privata aktörer, fullständigt vansinnig. Det är kvaliteten som är det centrala, inget annat.

De privata aktörer som håller sig kvar med Örebropartiets politik kommer att ha gjort det på grundval av att utmärka sig i professionalitet och kvalitet och således ha förtjänat sin plats. Om företagen inte klarar att leva upp till den standard som ska råda inom äldreomsorgen kommer vi nå en situation där all verksamhet sköts av kommunen, men inte på grundval av ideologisk dogmatism, snarare genom att strikta kvalitetskrav renodlat och höjt den totala standarden.

Bryt med Norlandia Care

Örebropartiet har, i Vård- och omsorgsnämnden, lagt förslag om att bryta med företaget Norlandia Care, som driver Sirishof och Skäpplandsgården. Detta efter upprepade fall av grov misskötsamhet.

Vi fick medhåll av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, men övriga partier i nämnden valde att förlänga skandalbolagets tillstånd. Det dröjde förstås inte lång tid förrän nya extremt allvarliga brister uppdagades, varpå vi ÄNNU en gång yrkade att kommunen skulle bryta med Norlandia. Utdrag från vårt yrkande 25 april 2024:

”För mer än ett år sedan yrkade Örebropartiet om att bryta med katastrofbolaget Norlandia efter brister och upprepade skandaler. Vi fick medhåll av ledamöterna från V och SD, men nämndens ordförande, socialdemokraten Mattias Ottoson, yrkade i stället att förlänga kommunens avtal med bolaget. Han fick som han ville med övriga partiers goda minne.

Bedömningen var då att ”verksamheterna har patientsäkra rutiner för sina hälso- och sjukvårdsprocesser”.

Nu är en människa död efter misskötsel och slarv.

Det mesta pekar på att personen hade kunnat räddas om inte Norlandia slarvat med rörelselarm, rutiner, bedömning och kommunikation anställda emellan.

DET är konsekvensen av att ni inte röstade för vårt förslag att bryta med det här oseriösa bolaget. Var det värt det?"

Denna gång var Örebropartiet ensamma om att rösta för förslaget. Alla andra partier ville nu helt plötsligt låta Norlandia få fortsätta. Även Vänsterpartiet, som annars talar så högt om att de vill återkommunalisera välfärden, gav fortsatt grönt ljus till Norlandia trots alla dessa upprepade övertramp.

Vill man ha ett politiskt styre som prioriterar kvaliteten på äldreomsorgen så finns det inga andra alternativ att rösta på än Örebropartiet.

Återöppna Ölmbrogården – nej till fler nedläggningar!

Strax efter valrörelsen 2022 började kommunstyret bestående av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna att rulla fram nedskärningspaketen igen.

Traditionen är att de försöker att hålla nedskärningarna till ett minimum de år då det är valår, för att sedan intensifiera dem så fort de lyckats bli återvalda.

I Axbergs valkrets ligger Ölmbrotorp och fram tills 2023 så låg där också det populära äldreboendet Ölmbrogården. I Axbergs valkrets röstade 52,7 procent på S+C+M-styret. Belöningen bestod av att Ölmbrogården lades ner.

Örebropartiet röstade nej.

S, C och M sa att de skulle spara pengar, men Ölmbrogården fortsatte blöda tomhyra även efter dess nedläggning.

Det här följer samma gamla mönster som med Kilsmoskolan, skolorna i Sörby/Sörbyängen/Ladugårdsängen osv.

Örebropartiet kommer varken lägga ner några skolor eller för den delen äldreboenden. Vi har röstat nej till alla dessa nedläggningar i de fall vi fått möjlighet och det kommer vi fortsätta göra.

Vi får se vilka boenden som står näst på tur nu om S, C och M får fortsatt mandat i någon form.

De här partierna lägger ner de mest populära äldreboendena, samtidigt som de förlänger avtal med skandalbolag där det alltså sker dödsfall som konsekvenser av den bristande kvaliteten. Detta samtidigt som media tycker att det mest relevanta i kommunpolitiken är att Markus Allard använder ”fula ord” när han kritiserar förfarandet.